Vem är Mymble? 14 januari, 2009
Posted by mymblealba in Rapporter.Tags: flyttar, mer än min vikt, ny adress, ny URL, stolt
add a comment
Mymble, som jag använt mig av när jag skrivit mina rapporter här i Fettobloggen har behövts. Det har känts bra att distansera mig från min själv. Mymble är stolt över sin vikt och ännu mer stolt över sin viktminskning. Hon har kunnat glömma andra människors reaktioner på hennes övervikt och inte behövt ta skit från någon. Men i längden går det inte att fly. Jag är jag och kommer alltid att vara det. Dessutom är jag bra mycket mera än min vikt så därför kommer jag att sluta skriva mina rapporter här och fortsätta med dem på min vanliga blogg. Du hittar de nya rapporterna här. Fettobloggen kommer att ligga kvar, men jag slutar att uppdatera.
Viktminskning med förhinder 5 december, 2008
Posted by mymblealba in Rapporter.Tags: övervikt, delmål, kyla, metod, vikt, viktminskning
2 comments
Jag riktigt ser första delmålet för min viktminskning – så nära men ändå så långt borta. Jag går ner ett halvt kilo och sen upp det igen. Det har upprepats flera gånger. Förutom det “darriga” halvkilot behöver jag gå ner ytterligare ett kilo. Då är jag jag nått mitt första delmål. Jag tänker visserligen fortsätta som jag börjat även i efter det, men det skulle kännas så bra att symboliskt lämna “fetperioden” och gå in i den “måttligt överviktiga”☺. Enligt alla tabeller är jag i och för sig redan där, men den mentala bilden man har av sig själv är bra mycket mer viktigare än den man kan läsa ut ur tabeller.
Vad kan det då bero på att jag inte kan fortsätta min väg neråt? Jag tror jag vet. Jag har faktiskt gått ifrån min “lyckometod“ i vissa delar. Inte så att jag börjat äta kakor och snacks igen. Nej jag äter fortfarande riktigt hälsosamt. Men det började med att elen började krångla. Ljuset funkade inte mer än i en liten del av bostade. Och det värsta var att värmen inte fungerade. När det var som värst så var värmen nere i 14 grader. Jag klädde mig i lager-på-lager och svepte in mig i filtar. Dessutom drack jag ”baljor“ med te.
Detta i sig borde inte göra att jag inte gick ner. Om man fryser ökar istället förbränningen. Men det värsta var att jag blev hungrigare. Jag åt två smörgåsar till varje ”fikamål“ istället för en och jag slarvade med mattiderna. Kylan gjorde att jag drog mig för att fixa något att äta och sen blev jag så hungrig att jag åt smörgås istället för middag eller att så jag åt för sent på kvällen. Smörgåsarna har alltid varit mitt största hot mot min målvikt aldrig snacks och kakor. Jag drog mig också från att byta om från mina lager-på-lager-hemmakläder till mina ”utekläder“ pga kylan. Så promenaderna blev lidande.
Hur som helst hittade elektrikerna till slut felet och åtgärdade det. Sen två dagar tillbaka har jag värme och ljus. Det känns fantastiskt☺. Nu ska jag kämpa med att återgå till en smörgås, promenera mer och tänka på mina mattider. Redan denna söndag kan jag nog inte räkna med något positivt resultat, men sen. Då är jag tillbaka☺ – förhoppningsvis.
Min vikt… 6 november, 2008
Posted by mymblealba in Rapporter.Tags: kalorier, snacks, tvivel, vikt
add a comment
Jag har haft en skakig period beträffande vikten. Ett halvt kilo upp och sen ner det igen. Senaste veckan gick jag ner ett kilo, men fortfarande har jag inte nått första delmålet. Två kilo kvar och jag börjar undra om jag någonsin kommer att nå dit. På sätt och vis funkar min metod. Jag blir mätt mycket tidigare och jag har inget sug efter sötsaker eller andra kaloririka snacks. Promenaderna funkar.
Borde jag inte vara nöjd då? Jo kanske, men det värsta är att jag inte tror på det längre. Blir jag lyckligare om jag går ner i vikt? Kommer jag att få fler vänner? Spelar det någon roll om jag kan köpa snyggare kläder? Jag vet inte. Troligtvis inte. Ingen har ändå märkt att jag gått ner i vikt och ändå har jag gått ner en hel del. Eller så bryr sig ingen. Så varför skulle jag bry mig?
Lycka 12 oktober, 2008
Posted by mymblealba in Rapporter.Tags: lycka, platå, vikt, viktminskning
1 comment so far
Jag väger mig varje söndag och nu under några veckor har jag stålsatt mig. ”Nu har jag nog gått upp i vikt”, har jag tänkt. Eftersom jag stått och stampat så länge hade jag slutat att tro på min metod, på mig själv om man så vill. Jag kände mig som en idrottsman som inte hade sin motivations coach (heter det så? ), mental tränare eller vad det nu heter. När man inte tror på något längre, så är det svårt att hålla fast vid det.
I går kväll ”visste” jag att jag hade gått upp i vikt, men ack så jag bedrog mig. Jag hade lämnat platån och fortsatt min färd neråt utan att jag egentligen hade märkt det?. Ett kilo ner. Så underbart det känns. Nu ska jag fira det med att gå ut i solskenet, ta med min lilla kees och ta massor med kort. Nu är jag snart vid mitt första delmål. Önska mig lycka till inför nästa etapp.
Stagnation 3 oktober, 2008
Posted by lilamill in Rapporter.Tags: förbränning, metod, platå, stagnation, vikt
add a comment
Nu har jag i flera veckor stått och stampat på samma vikt. Jag vet att man ofta kommer till en platå, men nu har jag varit på den så länge. Vill fortsätta ner naturligtvis och det snart. Får se på söndag. Då hoppas jag att det ska ha hänt något. Kanelbullen jag åt idag (det är ju faktiskt kanelbullens dag) gjorde ju förhoppningsvis inte så stor skada. Hoppas kan man ju alltid…
Jag tror fortfarande på min “metod” men behöver ändå göra något mer. Förändra på något sätt så jag börjar gå ner igen. Först måste jag förstå varför det har slutat att fungera, om det nu är det det har gjort. Hoppas fortfarande att det är en platå och att jag sen ska börja rasa ner. 😉
Vet att jag har “slappat” lite. Förut promenerade jag varje dag, nu kan hoppa över promenaden ett par gånger i veckan. Borde inte göra det. *Gör en mental minnesanteckning att aldrig hoppa över min dagliga promenad*. Dessutom har jag slutat att vara noga med mattider. Risken finns att jag petar in ett extramål bara för att jag “tappar räkningen” och missar att jag redan fått ihop de mål jag kan äta under en dag. Måste skärpa mig.
Ok, vad kan mer ha gått snett… ? Jag har blivit mer deprimerad igen. Det har alltid haft en negativ effekt på min vikt. Jag sover sämre och det är heller inte bra för vikten. En annan sak som jag nog visste, men hade glömt bort. Tabletterna jag får mot min depression sänker ämnesomsättningen så jag måste jobba än mer för att få ämnesomsättningen att gå upp. *suck*.
Just nu känns det faktiskt ganska tungt. Om någon har några tips om hur jag kan öka min förbränning vore jag hemskt tacksam.
Ett kilo upp☹ 8 september, 2008
Posted by mymblealba in Rapporter.Tags: övervikt, metod, viktökning
1 comment so far
Jag vägde mig igår och jag hade gått upp ett kilo. Det är inte lika lätt att vara positiv när man misslyckas. Trots allt vet jag att alla har bakslag, men det gör mig inte mindre besviken. Jag tycker jag kämpar så. Nu måste jag rannsaka mig själv. Varför gick jag upp?
Det jag kan tänka mig var att jag började se min metod som vardag och trodde att jag inte behövde hålla mattider. Jag har sovit längre än vanligt och varit för hungrig när jag vaknat. Då har inte mitt vanliga mål räckt utan jag har ätit en gång till. När jag inte håller mina tider är det lätt att råka klämma in ett extramål utan att tänka sig för. Troligtvis är det vad som hänt. Detta och att jag inte gått ut och gått varje dag och att jag “förfallit” till efterrätter lite för många gånger.
Nu blir det extrakoll en lång tid framöver. Fasta mattider igen, färre efterrätter och fler och längre promenader. Önska mig lycka till:) Jag låter inte ett bakslag göra att jag misslyckas helt och hållet.
En uppföljning 3 september, 2008
Posted by mymblealba in Rapporter.Tags: äpplepaj, jojo-banta, onyttigheter, vaniljglass
add a comment
I söndags vägde jag mig igen och jag hade gått ner ett kilo till. Kan fortfarande inte tro att det fortfarande fungerar. Jag som har prövat “allt”. Jag har jo-jo-bantat sen jag var i tidiga tonåren, med ett kort uppehåll med en ätstörning där jag bantade mig mager, för att sen fortsätta med olika metoder. De flesta försök har inte ens fungerat på kort sikt. Så varför skulle det fungera den här gången? Läste på en webbsida att endast ett fåtal procent, minns inte om det var 5 eller 6 procent, som påbörjade en diet som faktiskt lyckades med den.
Så få. Varför skulle jag då vara en av dem? En sak kan vara att det jag gör inte är en egentlig bantningsmetod. Jag äter som jag mår bra av, rör mig som jag mår bra av och försöker i övrigt göra trevliga saker. Visserligen undviker jag onyttigheter, men inte helt och hållet. Nu i äppelsäsongtider t ex gjorde jag äpplepaj med vaniljglass. Det förstörde inte bantningen, jag fortsatte bara som vanligt. Förr hade jag antagligen slutat, men nu ser jag mina små utsvävningar som en del i min lyckometod. Man kan inte vara duktig jämt utan måste leva också, fast med måtta förstås. Så länge det fungerar så kör jag på. Och än så länge funkar det bra. Snart har jag nått mitt första delmål☺
Mer lyckometod 27 augusti, 2008
Posted by mymblealba in Rapporter.Tags: banta, lycka, metod, självbild, vikt, viktminskning
add a comment
Jag är fortfarande helt nöjd med min ”metod”. Det känns aldrig som en bantningsmetod även om jag ibland har känt suget efter kaloribomber och varit hungrig på kvällen. Men gör inte alla det i min situation? Efter jag skrev senast har jag nått en ”platå”, 3 veckor när jag stod och stampade. Fast med risk att låta som en ”Pollyanna” med ”vara-glad-leken” så vet jag förståndsmässigt att alla når en platå. Det hindrar naturligtvis inte att jag känt mig besviken. Ville gärna att ”flytet” skulle varat en tid längre. Som tur är gav jag inte upp. Tror inte jag kommer att göra det. Och nu i söndags fick jag betalt för min väntan, jag var över platån och den nedåtgående kurvan fortsatte. Lycka;)
I söndags har jag kommit halva vägen till mitt första delmål och började fundera på hur jag ska belöna mig när jag når dit? Gräddtårta?;) Haha, är inte ens sugen på det längre. Men jag kom att tänka på vad jag läst om amerikanska viktväktare som firade lyckade resultat med att dricka champagne och AA möten som firade nykterhet med gräddtårta. Tänk om någon har haft dubbelt missbruk. Kunde lätt ha bytt ut ett missbruk mot ett annat.
Så hur ska jag fira när jag nått mitt första delmål? Nya kläder är något jag kom att tänka på, men det känns för tidigt. Minns från tidigare försök hur tråkigt det är att ha kvar kläder som förhoppningsvis snart blir för stora. Jag väntar nog tills jag är så illa tvungen att skaffa nya. Då blir det kul. Nu vill jag inte göra något som har med min kropp att göra. Kanske en kortare resa? Eller kanske köpa lite hobbymaterial? Jag är tacksam för förslag:)
Förresten, jag har alltid haft en konstig relation till min egen kropp. Jag vet att jag aldrig kommer att vara nöjd med den. Det var jag inte ens under min tonårstid då jag var på gränsen till mager. Tyckte ändå att jag var fet. Men det är nog normalt. Många tycker så, särskilt när man är tonåring. Men jag vet samtidigt att om jag inte tycker om mig själv kan jag inte förvänta mig att andra gör det. Och det kan inte vara bra för min viktminskning.
Vad kan jag göra åt min dåliga självbild? Steg ett var att inse att jag aldrig kommer att bli helt nöjd. Jag är inte sån. Sen gjorde jag en lista över vad jag faktiskt är nöjd med när det gäller mig själv och mitt utseende. Ögonen är faktiskt helt ok, och mitt hår. Ingen av dessa två egenskaper har med min vikt att göra. Sen är jag konstigt nog ganska nöjd med min kroppsform, jag menar naturligtvis utan gäddhäng och slapp mage och… Nej jag vet jag ska inte snöa in på det. Men jag är lång, har midja, även om den är mindre markerad när jag är överviktigt och former där det ska vara former. Slutsatsen blir att jag i alla fall kan lura mig själv att tro att jag är ganska nöjd:)
Lyckometoden 14 augusti, 2008
Posted by mymblealba in Rapporter.Tags: äta, lycka, lyckas, mat, metod, motion, sjukskriven, utbränd, viktminskning
add a comment
Det är inte svårt att vara smal om man är frisk, rik och lycklig. Åh, jag vet att det inte är så enkelt men motsatsen gör en i alla fall fet. Är man fattig är det lättare att äta sig mätt på skräpmat. Den verkar vara subventionerad i vårt samhälle. Likaså om man är olycklig. ”Comfort food” har vi väl alla förfallit till någon gång. Är man sjuk kan man antingen lägga på sig (av stillasittandet) eller magra av sjukdomen i sig.
Nu kanske ni undrar varför jag funderar i de här banorna. Jag har varit sjukskriven för utbrändhet och depression i ett halvår och innan dess orkade jag inte med annat än jobbet. Den som inte varit med om det själv kan ha svårt att förstå hur det kan vara. Vissa dagar orkade jag knappt ur sängen, än mindre promenera. Aptiten blev ojämn. Jag hade ingen lust att äta förrän jag blev yr av hunger och då vräkte jag i mig mat för att kompensera.
Detta hade verkligen ingen positiv effekt på min vikt. Minst sagt. Och när jag en dag ställde mig på vågen för första gången på mycket länge började jag nästan gråta. Då bestämde jag mig. Denna gången ska det funka. Jag vet inte om jag kommer att nå målet, men jag kommer inte att ge upp. Så här ser den ut, min egen metod för viktminskning. Vi kan kalla den ‘Lyckometoden’
Jag skrev upp min startvikt och slutmål och fyllde sen i delmålen. Jag kommer att väga mig varje söndag och dessemellan försöka glömma vikten. Sen motion. Förr tänkte jag negativt om hur jobbigt det var att göra sig i ordning och hur lång tid det tog. Nu ser jag det roliga i promenaden. Tar med kameran, letar motiv och försöker hitta nya platser att gå på. Förut tänkte jag: ‘jag måste, därför att’. Nu tänker jag: ‘jag vill, därför att’
Och så till maten. Min första åtgärd, och jag vet att det ständigt rekommenderas, var att ha regelbundna måltider. Detta har jag tänkt på länge men aldrig genomfört förut. Tanken är att äta 5 gånger om dagen. Det låter mycket, men jag försöker jämna ut blodsockernivån under dagen. Och två av målen kan vara en halv knäckeskiva eller en frukt, bara något litet. Sen aldrig mer än en smörgås, inga kakor eller godis. Inga söta drycker. Och aldrig äta efter klockan 8.
Sen försöker jag lägga upp maten fint. Tänka på färgerna. Paprika, gurka, persilja. Sen försöker jag belöna mig med roliga saker, inte mat.
Ok, där har ni den. Min egen lyckometod:)
Hittills har det lyckats. 3 söndagar i rad med positivt resultat. Jag älskar att se den där nedåtgående kurvan som sakta men säkert letar sig ner mot mitt första delmål. Och det bästa är att det här är ingen tillfällig förändring. Så här kan jag ha det jämnt.
Några fettofunderingar 23 december, 2007
Posted by mymblealba in Rapporter.Tags: annorlunda, ansikte, övervikt, fetto, ful, kropp, smal, tjock, utseende
add a comment
Några tankar omkring det här med övervikt.
Ibland försöker jag tänka så här: varför måste jag vara smal? Kan inte jag vara tjejen som är annorlunda? Alltså hon som är lite tjock? Men tyvärr fungerar aldrig det där resonemanget. Man vill bara inte vara tjock, för tjock=ful. Det har man kanske inte alltid tyckt, och inte ens i hela världen, men just nu, här i västvärlden gör man ju det. Och viktigast av allt: jag gör det.
En annan sak: Har ni märkt att om man skulle bli nöjd med sin kropp, skulle man hata brösten och ansiktet? Tvärtom också. Är man nöjd med sina bröst och ansiktet, då hatar man kroppen. Typiskt.
Fettobloggen 