Fettobloggen

Jag väger mig varje söndag och nu under några veckor har jag stålsatt mig. ”Nu har jag nog gått upp i vikt”, har jag tänkt. Eftersom jag stått och stampat så länge hade jag slutat att tro på min metod, på mig själv om man så vill. Jag kände mig som en idrottsman som inte hade sin motivations coach (heter det så? ), mental tränare eller vad det nu heter. När man inte tror på något längre, så är det svårt att hålla fast vid det.

I går kväll ”visste” jag att jag hade gått upp i vikt, men ack så jag bedrog mig. Jag hade lämnat platån och fortsatt min färd neråt utan att jag egentligen hade märkt det?. Ett kilo ner. Så underbart det känns. Nu ska jag fira det med att gå ut i solskenet, ta med min lilla kees och ta massor med kort. Nu är jag snart vid mitt första delmål. Önska mig lycka till inför nästa etapp.